Månadsarkiv: september 2013

Läste precis nu på lunchen om hur boendes innanför tullarna ombeds att inte slänga sopor Rudbecki morgon då president Obama kommer på besök. Påminner lite om Karl XI:s kröning och riksdagens hållande i Uppsala i under hösten 1675. Inför dessa evenemang sammanträdde magistraten (stadens styrelse) och Konsistoriet (universitetets ledning) i juni månad samma år för att diskutera hur man skulle se till att ”de hemblige husen” (dassen) längs ån och gator förflyttades och alla sopor fördes bort. Magistraten påminde att högar av sopor fanns utanför några professorers hus, och att en grop behövde grävas för att  dumpa dem. Och de menade att gödningen från stallgårdarna skulle Professor Olof Rudbeck föra till Slottsträdgården. Det är onekligen roligt hur det är formulerat, det framkallar i alla fall en inre syn hos mig av den store Rudbeck med skyffel i hand och sedan sittandes på en kärra med häst med rykande dynga därbak. Kanske inte riktigt så det gick det till, men ansvaret hade han att det utfördes. Vidare skulle ärkebiskopen lobbas så att dassen utanför hospitalet flyttades som låg nära Domkyrkan där kungen skulle krönas.

Man kan undra hur vissa akademiker höll ordning runt sina hus på 1600-talet. Men var skulle de sjuka och andra stadsbor gå för att uträtta sina behov under kröningen och riksdagen – precis som man kan fråga sig var Stockholmarna ska slänga sina sopor i morgon – kanske i ett hörn i sitt eget lilla hus?

Bild: Olof Rudbeck

20130903-114740.jpgFlera gånger den senaste tiden har jag stött på människor i mataffären, biblioteket eller på gatan, och helt spontant sagt (ungefär): ”Vad roligt, det var länge sedan men det känns som om det var igår för jag vet ju vad som händer i ditt liv genom Facebook och tack för att du gillade min senaste statusuppdatering.” Forumet minskar avstånden, kanske också förvillar våra uppfattningar om vad vi vet om och hur vi förstår andra människor. Känslan av närhet till ”vänner”, vissa som man kanske bara träffat några enstaka gånger på konferens eller fest, upplevs som starkare på grund av snabbheten i kommunikationen och alla multifunktioner – bilder, text, geografisk lokalisering, ”gillande”, kommentarer. Tillsammans ger de ett slags karta över personen som man lätt tar för representativ och sann.

Vad lägger jag själv ut för information, vilken bild ger jag av mig själv? Om jag jämför med vad jag skriver i denna blogg och ännu mer så i boken om Anna Maria Thelott, har jag mycket större möjligheter till reflektion och mer djuplodade diskussioner i de två senare. Är då också representativiteten i dem högre? Kanske är det bara olika sätt att presentera jaget på, dikterade av formens möjligheter och målgrupper. Men ibland fastnar man i tänket och de regler som gäller för ett kommunikationssätt applicerar man i ett annat som kan leda till märkliga resultat. Det personliga, som jag till exempel inte har något problem med att berätta om, kan uppfattas som för privat. En tanke i boken jag skriver satt i ett sammanhang flyter fint, men på Facebook kan den hacka sönder konturerna på kartan. Spelar det någon roll?

Tänk när det bara var brev, böcker och direkt personlig kontakt som främst gällde, var det då inte mycket lättare att kommunicera med andra och förstå varandra? Men samtidigt kände man sig kanske långt ifrån varandra. Tänk om den närhet som vi idag upplever genom till exempel Facebook inte bygger på illusioner utan istället bara är en annan aspekt av våra multifunktionella ”jag”, som också kanske fanns förr men inte hade lika många sätt att presentera sig på. Eller kan den tidigmoderna kyrkbacken jämföras med Facebook?

Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.