Månadsarkiv: februari 2014

Att jag älskar arkiv har nog blivit uppenbart för er som har läst vad jag tidigare skrivit (se till exempel inlägget ”En historikers bästa vän” i min tidigare forskardagbok En historikers vardag). Bara för en halvtimme sedan hade jag ynnesten att vandra i Stockholms Stadsarkivs valv, långt nere under Kungsholmsklippans yta, eftersom jag ska ge ett föredrag här om mina tapetmakerskor i maj och vi diskuterade var jag skulle kunna visa det material jag jobbar med (mer info om föredraget kommer senare).

Det är verkligen något väldigt speciellt att se hylla efter hylla bågna med gamla dokument, författade av hundratals, ja tusentals skrivare om alla 20140212-123110.jpgmöjliga aspekter av miljontals människors liv, i detta fall de som levt och verkat i Stockholm under århundradenas lopp.

Jag vet hur mycket dessa gamla dokument kan alstra information. Hur jag med ett litet belägg här och ett annat där, sammanfört med några andra trådar från ett annat bestånd, kan måla en fragmentarisk bild av en människas liv som 20140212-122151.jpgvandrade på Stockholms gator för trehundra år sedan. Och genom att sätta fynden i ett större sammanhang kanske kunna förklara varför den människan levde just som hon gjorde. Det är verkligen som att blåsa liv i de sedan länge döda, återuppväcka dem, bara genom att leta – visserligen ibland enträget och envist – men det är en sådan lycka när människorna tar form framför mig här i forskarsalen. Sedan få uppleva tillfredsställelsen att få berätta om dem för de som är intresserade, eftersom jag är övertygad om att deras – just nu tapetmakerskornas – historia inte bara tillhör, utan även är angelägen för oss alla idag.

Idag var jag på Stockholms Stadsarkiv för att seriöst börja studera tapetmakerskorna som var verksamma under 1704- och 1750-talet i Stockholm som jag råkade 20140204-155211.jpgpå för knappt ett år sedan i ett helt annat bestånd. Då föddes nyfikenheten på denna grupp kvinnor och en snabb inventering förra året övertygade mig om att det fanns tillräckligt med källor för att göra en djupstudie av dem i form av en kartläggning och kollektiv biografi.

Vid inventeringen noterade jag bara de som hade sina egna verkstäder, eller ”fabriquer” som tapetmakerierna också kallades för. Idag, när jag verkligen närläste några dokument i Hall- och manufakturrätten – under vilken tapetmakerierna lydde – upptäckte jag många fler kvinnor i olika positioner och roller. Det formligen myllrar av kvinnor, och i vissa överstiger kvinnorna de manliga arbetarna i antal.

Och det är ju det som är mitt fokus, att identifiera tidigmoderna kvinnor inom kvalificerade konstnärliga hantverk, studera deras utbildning, verksamhet och levnadsförhållanden. Här är de, i ett fantastiskt källmaterial, och bara väntar på att bli analyserade och upplyfta till allas betraktelse. På torsdag är jag tillbaka igen för att gräva mer och jag hoppas på att finna mer om dem då!

 

Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.