Månadsarkiv: mars 2015

Skriver, skriver, skriver. Idéerna dansar och formas till konkreta meningar med ord och punkter. Avhandlingen växer således under fingrarna genom tangentbordet men också med vanlig gammal hederlig penna (efter mycket testande Blomma och pärm 2015-03-27med allehanda dataprogram vann pärmen som bästa form av databas). Till min förtjusning får jag varje dag bekräftat att jag faktiskt producerar mer på de fyra timmar jag nu arbetar per dag än vad jag gjorde när jag arbetade på heltid.

Nu kan jag ta helg nöjd i sinnet och längtan i hjärtat till måndag då Stadsarkivet i Stockholm väntar på mitt besök. Glad helg allesammans!

Bild: Blommorna som jag fick efter föredraget för Länsforskningsrådet i tisdags står sig fortfarande vackert, och så min svarta pärm med databasen för avhandlingen.

Är hemma med sjukt barn, men arbetar mina timmar och fixar lite annat som jag inte haft tid med på sistone. Som att ringa på vaktmästaren och få hjälp med avloppet. Vilken ofantlig tur jag har som har ett flexibelt jobb, att jag kan sitta hemma och skriva när det behövs. När jag var sjuk som liten fanns ingen möjlighet för min mamma att arbeta hemifrån, hennes patienter fanns på sjukhuset.

Några gånger kom morfar och satt barnvakt om jag eller min lillebror var sjuka. Bonden som inte ens kunde koka ett
Morfar och jag 1972ägg – mormor lagade all mat – men ändå försökte han sig på hemmagjord nyponsoppa när vi var sjuka en gång. Den smakade pyton, men min lillebror och jag hade sådan respekt för honom att vi inte vågade annat än att äta lite av den. Vi pratade om händelsen så sent som för någon månad sedan. Och de torkade frukterna morfar köpt, som han sa var så nyttiga, men än idag klarar jag inte av konsistensen av torkade aprikoser. Nej, det kulinariska var inte morfars starkaste sida, och att få ta del av den när man var sjuk då det mesta ändå smakar urk, har satt sina spår.

Däremot var hans berättarkonst något i hästväg. När vi gick i hagarna och i skogen tillsammans målade han färgstarkt och lyriskt upp scener ur sin barndom. Och det är bara från stunderna tillsammans på gården som jag minns att han berättade historier för mig, aldrig när han satt barnvakt i vårt orangea 70-tals radhus i ett litet grått samhälle utanför Uppsala. Bara på hans vackra gård och gröna marker var han i sitt rätta element. Fast inte ens där lagade han ätlig mat förstås, i alla fall inte vad jag kan erinra mig.

Ingen hemlagad nyponsoppa har min sjuka dotter fått idag, utan istället gott hon önskat sig, inkluderat tre sorters halstabletter. Undrar i vilken miljö hon kommer minnas mina berättelser och historier. Och vilka av mina kulinariska experiement som kommer sätta pränt i hennes minne. Kanske att jag gick helt över styr på halstabletter en dag när hon var runt nio år…

Bild: Uppenbarligen beundrade jag morfar redan som mycket liten, innan jag hade förmåga att förstå hans historier.

 

Länsforskningsrådets årsmöte på Upplandsmuseet igår kväll fick jag en riktig energikick och ännu mer motivation till att gräva ner mig i tapetmakerskornas liv. Frågorna jag fick efter mitt föredrag Liv och arbete för kvinnliga konstnärliga hantverkare i Uppland på 1600- och 1700-talen – en exposé i historiehantverket (alldeles för lång titel jag vet, men det var ju så mycket jag ville få med) var fantastiskt inspirerande.

Inte bara bekräftade åhörarnas stora intresse för denna grupp kvinnor min övertygelse om att kvinnorna är av allmänt samhälleligt och individuellt intresse, de specifika frågorna de ställde var också helt i linje med hur jag själv formulerat frågorna till det empiriska materialet. Och dessutom gav deltagarna mig några nya idéer. Jag känner verkligen att jag är på rätt väg!

Jag hade inte lagt upp presentationen efter en kronologi eller ämnestematik, utan istället hur och vart jag funnit källorna. Länsforskningsrådet är nämligen en organisation med medlemmar från arkiv, kommuner, museer och andra forskningsrelaterade institutioner, samt personer som har intresse av att studera det förflutna. Genom att beskriva hur jag funnit fragment av Anna Maria Thelotts liv på Uppsala universitetsbibliotek, Landsarkivet, Uppsala universitets arkiv, Antikvarie-topografiska arkivet, Kungliga biblioteket och så vidare, fick publiken höra berättelsen om hennes liv och också hur jag identifierade fler liknande kvinnor.

Det är inte första gången jag har använt ett liknande upplägg eftersom det så väl illustrerar min forskningsmetod, Länsforskningsrådetvilka historiska skattkistor arkiven är och hur många sådana det faktiskt finns. Jag har funnit att det är extra givande att använda tekniken i föredrag för gymnasieungdomar eftersom historiehantverket då träder fram tydligt (vilket sällan förmedlas genom skolans historieböcker) och informationen om kvinnorna sätts i ett konkret sammanhang. Med denna bakgrund, förstår ni säkert min glädje när Länsforskningsrådets styrelse meddelade att de planerar göra en arkivguide för Uppsala län. Tänk vilket stöd för lärare, elever, studenter, forskare och den intresserade allmänheten!

Nu ska jag förbereda mig för ett handledarmöte efter lunch och spinna vidare på idéerna jag fick av åhörarna igår kväll. Det är otvivelaktigt så att man får inspiration och relevant feedback genom tredje uppgiften, att ”samverka” kan ge en riktig energikick!

Bild: Ordförande för Länsforskningsrådets styrelse Katarina Ek-Nilsson (Institutet för språk och folkminnen) och jag på Upplandsmuseet igår kväll. Fotograf Marie Ulväng.

Tidig lördagsmorgon och jag går ner till tvättstugan i källaren. När jag öppnar dörren till en ny korridor (det är många korridorer i mitt gamla ombyggda sekelskiftssjukhus) är farmor helt plötsligt där. I doften. Jag ser framför mig den tangodansande vackra flickan på den lilla parfymflaskan, den har jag inte tänkt på, på många år. Jag tyckte så mycket om farmors flaska med den skarpa farmorsdoften för jag tyckte så mycket om farmor. Hon köpte till och med en liten sådan i present efter någon resa de gjorde till Mallorca eller Kanarieöarna. Den kanske finns kvar i min brudkista i det stora förrådet där det finns många minnen. Eller kanske inhandlade hon den på Åhléns, det spelar ingen roll.

farmor inläggMen inte bara förnimmer jag farmors närvaro och ser den söta flaskan tydligt för mitt inre. Jag är i allrummet utanför farmors lilla sovrum, som var mer en sovalkov och kallades för detta också. Hennes lilla fantastiska krypin täckte nog inte mer än en femtiondel av hela Djursholmsvillan. Men det var så hon ville ha det sa hon, med sin bakgrund som mjölkhandlarens dotter i en liten småstad. Och för mig var det ett drömrum med vit spets, farmors smycken och små söta tavlor. Än idag tycker jag om små rum.

Doften i korridoren för en liten stund sedan som någon granne lämnat efter sig, framkallade förnimmelsen av solen som sken in i allrummet, det var lika fint krispigt vårvinterväder där för trettiofem år sedan som här idag. Framför mig hade jag en dag med minst två promenader med farfar runt Ekebysjön, jag skulle hjälpa farmor att sy en klänning åt mig med tyg inhandlat på Mörby Centrum dagen innan (fast jag tittade mest på och lärde av farmors slinka hantverksmässiga fingrar), senare skulle jag äta varm smörgås framför teven och klinka på farmors piano med ambition men utan skolning. Samma piano som nu står i rummet bredvid köket där jag nu sitter och tillhör min tillika ambitiösa men pianoskolade dotter. Det var en sådan där bekymmersfri barndsomsdag som hade utrymme för många viktiga tankar och gjorde att jag var öppen för nya intryck. Dessa dagar för länge sedan var inte så många, så de hade stor betydelse för lilla mig.

Minnet i doften väckte en lycklig dag i barndomen. En del av barndomen i en parfymflaska. Den bär jag med mig resten av denna lördag.

Bild: Farmor och farfar framför villan.

Idag fick jag besök här på Historiska institutionen av en grupp gymnasieelever från Katedralskolan i Uppsala och deras historielärare Ylva Bolin. Detta möte, en form av samverkan/förmedling, är ett helt nytt koncept för mig som Ylva gav inspiration till och som jag kallat för Frågor och svar om en historikers vardag. Bakgrunden är följande.

Som del av undervisningen hade Ylva katedral 2bett sina elever att läsa min blogg (vilket gjorde mig omåttligt glad eftersom ett av mina huvudsyften är att nå just ungdomar), samt lyssna på radiointervjun som Stina Wollter gjorde med mig förra våren i P4, Stina och Mia med pirret. Sen ringde Ylva mig förra veckan och undrade om de kunde få komma och hälsa på. Först avvärjde jag mig, egentligen har jag inte tid att ta på mig fler uppdrag denna vår. Men Ylva avväpnade mig helt, både med sin entusiasm och för att hon inte ville att jag skulle ge någon presentation eller förbereda mig på något sätt. Bara visa på och berätta om min vardag, om historiehantverket och vad jag forskar om. Och det är ju inte så svårt att prata om.

Så inträngda i Tornrummet diskuterade vi i en timme om allt ifrån hur jag lärt mig läsa handskrift till om det ger något att använda klassperspektiv för att förstå 1700-talet bättre, hur själva avhandlingsprocessen ser ut till varför jag forskar om 1600- och 1700-talen. Sedan fick eleverna ta sig en snabbtitt på mitt stökiga kontor och efter det visade jag runt dem lite på Engelska Parkens Campus. Otroligt roligt var det och jag hoppas att det gav eleverna något matnyttigt. Tack för finbesöket!

Bild tagen på elever, Ylva (tredje från vänster) och mig under vår rundvandring på Engelska Parken Campus.

Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.