I lördags var vi nio panellister (se nedan) som debatterade Historievetenskapens nytta och nöje i samhället på Historikermötet 2014 i Stockholm. Moderatorn Paul Sjöblom från Historiska institutionen i Stockholm, lyckades förträffligt med att få denna stora flock av förmedlingsexperter av historia att fokusera på det väsentliga och inte prata för länge.

Ja, förutom jag då. Jag fick faktiskt ett rött kort (grönt – 5 minuter kvar; gult – 2 minuter kvar; rött – STOPP!) för att jag babblade oresonligt på, och jag såg inte ens lappen i Pauls hand. Jag var nämligen lite disträ, adrenalinet pumpade ännu i mina ådror efter en presentation jag gjort sessionen innan.

Men som tur var underminerade inte min fadäs resten av sessionen. Bara titeln tog rejäl skruv bland panellisterna. För det är väl så förbenat självklart att historia har nytta! Att den är viktigt för samhället i stort. När jag förra hösten började organisera denna paneldebatt och kom på sessionens titel, utgick även jag ifrån att det var odiskutabelt att det finns nytta av historievetenskapen i samhället. Jag tänkte mer att vi skulle fokusera på hur och till vilka målgrupper vi förmedlar och vilka resurser vi behöver för att kunna göra det, och även dessa aspekter debatterades flitigt i lördags.

Och det är ju inte konstigt att vi historiker förstår fördelarna med vårt eget arbete. Historia är viktigt för den tillhör oss alla, det är vårt gemensamma arv. Vårt samhälle är byggt genom det förflutnas alla små och stora händelser, historien finns i alla människor idag och existerar i allt som har påverkats av människan. Om vi förstår historien och allt vad den innebär, förstår vi oss själva bättre och kan – förhoppningsvis – ta klokare beslut.

Men det finns en viktig poäng i att det vi historiker tar för givet inte nödvändigtvis är glasklart för andra. Till exempel politiker och andra beslutsfattare som påverkar våra finansieringsmöjligheter samt – icke att förglömma –  skulle kunna inkludera våra resultat som underlag för sina beslut. Journalister som vi ibland upplever förvränger våra resultat eller lärare som tvingas undervisa med ofta undermåliga läroböcker. För att inte tala om alla individer, för vilka jag personligen tycker det är angeläget att visa på de fantastiska historiska kvinnliga förebilder vi faktiskt har.

Vi historiker är som diagnostiker som med nya perspektiv och allt finare instrument dissekerar kvarlevorna från förr och förstår bättre och bättre varför saker och ting fungerar – eller inte – som de gör idag. Därför behöver vi fortsätta att prata om hur och till vem vi ska förmedla historisk vetenskap, och vi kanske också behöver vara mer lyhörda för vad samhället behöver av oss. Bra initiativ har tagits, till exempel Humtank, och jag har märkt en skillnad i både kvalitet och kvantitet i diskussioner i ämnet på sistone.

Och det är viktigt. Därför om vi historiker inte delade med oss av vår kunskap skulle det kunna jämföras med en läkare som inte berättar för patienten resultaten av en medicinsk undersökning. Som om patienten inte skulle behöva veta…

 

Panellister: Cissi Askwall (Vetenskap och allmänhet), Henrik Berggren (historiker och frilansjournalist), Jenny Björkman (Riksbankens Jubileumsfond), Anders Ekström (Idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet), Yvonne Hirdman (Historiska institutionen, Stockholms universitet), Martin Kaunitz (Albert Bonniers förlag), Rebecka Lennartsson (Stockholms Stadsmuseum), David Sjögren (Historiska institutionen, Uppsala universitet) och jag själv.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.