Visst låter det absurt, ja på gränsen till perverst – att frossa i kvarlevor. Som om jag med lust slukade kadaver. Men det är inte det jag sysselsätter mig med denna onsdag på Stadsarkivet i Stockholm. Samtidigt beskriver titeln märkligt nog ganska väl vad det är jag håller på med, för idag letar jag bouppteckningar. Det är förteckningar över egendom som gjordes efter en människas bortgång och innehåller även information om hur kvarlåtenskapen skulle delas upp mellan arvingarna. Jag har inte bara hittat en, jag har funnit tre relevanta bouppteckningar i relation till tapetmakerskorna. Jag ryser av vällust när jag skriver detta medan jag intar min lunch med utsikt över Stockholms Stadshus höga torn.

Morgonen började inte bra. Jag var, ganska ovanligt nog, inte på bra humör från början så grundförutsättningarna var inte lysande. Således var min tolerans över den ommöblering som Stadsarkivet har gjort i sina lokaler mycket låg. Sist jag tittade på bouppteckningar var det mikrofilm som gällde, men nu jag hittade inte skåpen. Det var stort tryck och kön var lång till arkivarien som bistod nyfikna historiesökare. Vanligtvis gör detta mig otroligt glad, men inte denna förmiddag. Det kändes tröstlös, jag funderade till och med en kort minut på att lämna Kungsklippan och dra mig hemåt där jag kunde arbeta mer effektivt på annat. Samtidigt visste jag att det inte var en logisk lösning, jag behöver finna mer om mina tapetmakerskor. När det var min tur räddade arkivarien mig förstås ur misären och visade på att jag nu kunde söka efter bouppteckningar via nätet.

När jag hittade den första bouppteckningen skrattade jag rakt ut i forskarexpeditionen. Olycka vändes till lycka och jag kände mig som en 2pirat som funnit en skatt. Var det verkligen möjligt, fanns där även en lista över ”Tapetmakare Wärktyg”? Oh ja!

De två andra bouppteckningarna verkar också innehålla fantastisk information. När jag ätit upp min sallad ska jag dra på mig handskriftshandskarna igen och börja excerpera – renskriva – dem alla. Undrar vad de kommer att förtälja, hur mycket mer jag kommer att förstå om denna grupp kvinnor…kanske mycket, kanske bara lite grand, men att bouppteckningarna finns är just nu tillräckligt för att få mig att le och vilja fira.

Så nästa torsdag när jag ska hålla ett föredrag – Tapetmakerskorna – här på Stadsarkivet, ska jag även visa dokumenten nere i arkivets djupa valv efteråt, och då kan jag alltså erbjuda en riktig kvarlevofrossa.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.