På så när som på en dag publicerade jag inlägget Min logisktiska vardag utan bil för ett år sedan, i vilken jag ventilerade min frustration över att stora affärer och andra mer eller mindre viktiga ställen låg utanför stadskärnan. Detta var ett problem eftersom jag var cykelburen eller förvisad till kollektivtrafikens bristande service.

När jag skrev inlägget satt jag på ett trevligt café inne i stan efter det att min dotters klasskompis föräldrar hade plockat upp henne för att köra henne till kalas på Leos Min logistiska vardagLekland (lokaliserat utanför stan). Jag tog tillfället i akt att sedan också handla på en mataffär och släpa alldeles för tunga kassar till en busshållplats bara för att missa bussen till mina kvarter.

Det inlägget – bland annat – ledde till att jag faktiskt fick låna en bil under en ganska lång tid och skillnaden var häpnadsväckande, som att pånyttfödas. Jag fick tillgång till stadens olika funktioner och landsbygdens prakt på ett helt nytt sätt. Nu har jag införskaffat en egen (miljövänlig vill jag tillägga) liten fantastisk fyrhjuling och sparar tid och knän när det ska handlas och min dotter ska på fotbollsträningar. Och framförallt kan vi hitta på saker helt spontant, bara dra iväg och njuta utan att planera och koordinera.

Bloggen har i större utsträckning än till exempel dagboken gjort att jag mer obehindrat kan reflektera över förändringar i mitt liv eftersom den visuella formen och innehållets fokusering skapar minnen som är lättare att komma ihåg än dagbokens monotona linjerade sidor med handskrivna ord. Också de reaktioner jag fått – oftast via privata kanaler som mejl – har ökat reflektionsytorna, bloggen är trots allt offentlig, dagboken privat. Men det innebär ju självklart att den senare också har en detaljrikedom och ger inblickar i mitt tidigare tänkande som inget blogginlägg någonsin kommer att göra.

Om ett år kanske jag inte har kvar någon bil, allt beroende på hur det ekonomiska livet artar sig för mig som historiker. Men tveklöst kommer jag att reflektera över min logistiska vardag igen, nu också med minnet av hur mycket som förändrades under året mellan Min logistiska vardag utan bil och Ett år senare

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.