Är hemma med sjukt barn, men arbetar mina timmar och fixar lite annat som jag inte haft tid med på sistone. Som att ringa på vaktmästaren och få hjälp med avloppet. Vilken ofantlig tur jag har som har ett flexibelt jobb, att jag kan sitta hemma och skriva när det behövs. När jag var sjuk som liten fanns ingen möjlighet för min mamma att arbeta hemifrån, hennes patienter fanns på sjukhuset.

Några gånger kom morfar och satt barnvakt om jag eller min lillebror var sjuka. Bonden som inte ens kunde koka ett
Morfar och jag 1972ägg – mormor lagade all mat – men ändå försökte han sig på hemmagjord nyponsoppa när vi var sjuka en gång. Den smakade pyton, men min lillebror och jag hade sådan respekt för honom att vi inte vågade annat än att äta lite av den. Vi pratade om händelsen så sent som för någon månad sedan. Och de torkade frukterna morfar köpt, som han sa var så nyttiga, men än idag klarar jag inte av konsistensen av torkade aprikoser. Nej, det kulinariska var inte morfars starkaste sida, och att få ta del av den när man var sjuk då det mesta ändå smakar urk, har satt sina spår.

Däremot var hans berättarkonst något i hästväg. När vi gick i hagarna och i skogen tillsammans målade han färgstarkt och lyriskt upp scener ur sin barndom. Och det är bara från stunderna tillsammans på gården som jag minns att han berättade historier för mig, aldrig när han satt barnvakt i vårt orangea 70-tals radhus i ett litet grått samhälle utanför Uppsala. Bara på hans vackra gård och gröna marker var han i sitt rätta element. Fast inte ens där lagade han ätlig mat förstås, i alla fall inte vad jag kan erinra mig.

Ingen hemlagad nyponsoppa har min sjuka dotter fått idag, utan istället gott hon önskat sig, inkluderat tre sorters halstabletter. Undrar i vilken miljö hon kommer minnas mina berättelser och historier. Och vilka av mina kulinariska experiement som kommer sätta pränt i hennes minne. Kanske att jag gick helt över styr på halstabletter en dag när hon var runt nio år…

Bild: Uppenbarligen beundrade jag morfar redan som mycket liten, innan jag hade förmåga att förstå hans historier.

 

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone

2 kommentarer till Morfars pyton-nyponsoppa

  • Hej Mia! Va roligt det var att läsa det som du skrev om pappa och vilket fint kort. Ingrid

  • Tack Ingrid, vad roligt att du tyckte om inlägget och att du läser bloggen! Jag har så många minnen av mormor och morfar, det skulle kunna bli en hel bok! Kram Mia

Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.