Spadtag 2Utanför mitt kontorsfönster har arbetet redan börjat. Vackra gamla träd har fälts, stängsel rests och parkeringen stängts av. För en liten stund sedan tog universitetsrektor Eva Åkesson spaden i hand tillsammans med tre andra representanter för att ta det första spadtaget i den i akademiska jorden för byggstarten av Humanistiska teatern – ”en gränslös arena för bildning och nytänkande”.

Jag vet egentligen väldigt lite om upptakten och planerna för detta auditorium som ska stå klart om cirka ett och ett halvt år, med stor sannolikhet till min stora irritation då byggarbetsplatsen bara är några meter från mitt skrivbord. De söker fortfarande sponsorer för inredning och IT-utrustning, och frågan om arkitekturens lämplighet har redan diskuterats livligt i fikarummen runt Engelska parken. Sen kunde jag inte låta bli att också notera att de felciterade Olof Rudbeck, torr historiker som jag är, men jag är ganska säker på att ordet ”design” inte fanns på 1600-talet.

Men en sak som fick mig att lystra till där jag stod smått huttrande i vårkylan och lyssnade på invigningstalarna, var att förutom att bistå det inom-vetenskapliga ”samtalet”, är det meningen att det 140 platserSpadtag 1 stora auditoriet ska användas till att nå ut med den humanistiska kunskapen och ”samverka med det omgivande samhället”.

Min stora förhoppning är att dessa ord inte förblir aspirationer utan realiteter, att spadtaget var för framtidens humaniora och dess otvivelaktigt viktiga roll i samhället.

Bild 1: Detta fina träd ska snart fällas.

Bild 2: Spadtaget.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.