Ett rum fullt av kompetenta kvinnor satt och lyssnade på tre kvinnliga talare. Temat var hur en idé blivit till en ny produkt eller karriär. Jag var en av dessa tre talare, de andra var Lina Börjesson från Svensk Tradition och Moa Fransson på UU Innovation. Alla tre har vi varit med om en resa, och det var denna vi berättade om för ett nätverk av kvinnliga chefer i Uppsala inbjudna av UU Innovation och STUNS igår kväll.

Alla tre talare har olika bakgrund och arbetar med vitt skilda ting men ändå var det en gemensam nämnare som lös igenom våra berättelser som en röd tråd: vi har verkligen tagit oss tid att tänka och känna efter vad det är vi vill göra och varför. Sedan har vi förverkligat det – eller i mitt fall i processen att göra det.

Vi får inte glömma bort att vi är privilegierade i det att vi välsignats med turen att vara födda i en tid och i ett land där det är möjligt för kvinnor att förvekliga sina drömmar. Och att vi stött på människor, institutioner och organisationer som trott på vår förmåga och stöttat oss i vår strävan. Men det intressanta är hur vi alla tydligt beskrev hur våra val hade guidats inifrån oss själva, att idéerna känts rätt för oss. Vi har litat på oss själva och följt vår instinkt. Det var fascinerande och stärkande.

Så här i efterhand när jag sitter på tåget som tar mig till Stockholm och sedan Riksarkivet i Marieberg denna soliga morgon, slår det mig att alla kvinnorna som var samlade igår kväll antagligen har varit med om liknande resor, men ändå var de så oerhört entusiastiska inför att höra just våra historier. För dessa berättelser behöver berättas om och om igen. Det var första gången jag talade om min forskning specifikt för åhörare från tjänste- och företagssektorn, och det har bevisat det jag hoppats på, nämligen den allmängiltiga relevansen att förmedla historisk forskning om kvinnor och arbete. Och jag börjar förstå hur min egen resa har mening.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.