I eftermiddags såg jag ett program om historia på SVT-play – Kampen om kronan. Presentatören Christopher O’Regan sa något som inte har lämnat mig någon ro. Medan han beskrev Mora stenar sa han att de var ”tysta och stumma lämningar”. Jag är på intet sätt specialist på den tiden eller de föremålen, men jag vet att inga lämningar är tysta, ur alla föremål kan man finna information. Om något har skapats eller påverkats av en människa, vare sig det finns någon skrift eller inte, går föremålet att tolka. Arkeologer gör det, historiker likaså. Det är inte alltid sanningar som produceras, men rimliga slutsatser. Allt som oftast. Så jag kan bara tänka mig att O’Regan tyckte att det lät snyggt att säga att stenarna är ”tysta och stumma”, men egentligen inte hade möjlighet till att reflektera över uttryckets innebörd och vad det förmedlar till tv-tittarna. Speciellt eftersom han i meningen innan faktiskt säger att stenarna berättar om tidigare kungar.

Så det handlar antagligen bara om retorik, men denna lilla reflektion har oförhappandes fått mig att börja tänka på mitt största problem med flyttpackningen som nu står för dörren. Vad kan jag slänga bort och vad vill jag behålla, vilka saker är betydelsefulla och vilka är för mig nu och i framtiden likgiltiga? Sedan jag var mycket liten har jag nämligen haft väldigt svårt att göra mig av med saker. Antalet memorabilialådor är många i vilka jag har samlat på mig allt från biobiljetter och museibroschyrer till små handskrivna post-it lappar och gamla nycklar. När jag efter flera år ser dem igen påminner de mig om dåtid, de återuppväcker specifika minnen, de ger mitt tidigare liv innehåll som jag hade glömt existerade. Och därför har jag så svårt att kasta bort saker, för en liten tillsynes onödig ful pryl kan om några år väcka ljuva och viktiga förnimmelser om gångna tider, ja kanske den till och med kan förklara saker som jag sökt svaren på. Så därför är det nog lika bra att från början av denna packningsoperation helt enkelt bara organisera sakerna väl och packa dem förnuftigt i lådor, för det mesta av materiell natur – högt och lågt, stort och litet – lär följa med oss till vårt nya hem.

I varje lämning finns en historia, men utan möjligheten till att kunna tolka föremålet i framtiden kan minnet som den bär försvinna för gott. Tyvärr IMG_3969kanske det var just det minnet som var länken till förståelsen för en tid av min barndom eller den förvirrade ungdomen, eller vissa upplevelser i London eller de senaste åren med min dotter. För alltid borta, uppbränd och förvandlad till rök i ett förbränningsverk, eller omgjord till toapapper eller en flyttlåda bestående av 100% retur. Så titta noga på ditt toapapper nästa gång, i dess tråkiga gråhet kanske finns fragment av en historia, nu så förvanskad och urtvättad att inget mer går att tyda. Till skillnad från Mora stenar.

 

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.