När jag vaknade imorse slog jag mig själv hårt – varför tog jag inte en veckas semester när min dotter åkte till sin far i början av juli? Hur kunde jag vara så dum att börja skriva på boken och planera för flytten på en gång, och bara har tillåtit mig att ta en eftermiddag här och där på filten i trädgården eller i soffan med en bra film när det regnat utanför. Visst hade jag en underbar vecka med min dotter vid Mälaren i juni, men alla behöver en ordentlig semester, jag behöver vila. Se på alla andra, de verkar ha så fint och skönt med böcker på stranden, långt ifrån vardagens krav och tristess. Om jag är riktigt ekonomisk senare i höst, tänkte jag, kanske jag har råd att ta en sistaminuten resa någonstans nu. Redan ikväll eller imorgon!

Men så, när jag äntligen plöjt mig igenom det ganska gråa, orosframkallande stunden i sängen och går upp, slår på radion och tar in tidningen, så lättar det. En vällust sprider sig i kroppen – idag ska jag unna mig att göra jag vad jag vill! Och jag inser att jag vill definitivt inte resa härifrån.20130721-095831.jpg Det jag har omkring mig och de saker jag har framför mig – boken, flytten och sommaren är alla fantastiskt efterlängtade. Jag vill fläta samman boken. Jag vill packa för det ska bli så härligt att bo i den nya lägenheten och förbereda allt innan min dotter kommer tillbaka så flytten blir kul och bra (smygflyttade ett bord och två stolar igår som nu står i det nya köket – stora flyttlasset går andra veckan i augusti – och jag har tittat på bilden så många gånger för den gör mig bara så rysligt glad). Jag vill ut och cykla i solen, och kanske sitta på ett café under ett träd i eftermiddag och läsa en bok. Eller locka vänner till en utflykt till Wiks slott.

Och det slår mig – jag har friheten att göra vad jag vill. Just nu har jag inga andra åtaganden än att göra dessa saker som alla leder till tre avgörande mål i mitt liv just nu: att få klart en bok som jag drömt om att skriva så länge (men som jag faktiskt bara har arbetat på koncentrerat i sex månader); att få bo i en vacker lägenhet som jag har förstahandskontrakt på; att njuta av sol och varm vind som jag drömt om hela vintern. Jag behöver inga vackra klippor och leende människor med rosé i hand i fyra veckor, tillfredställelsen är här och nu mitt inne i stan bland flyttkartonger, manusutkast och solkyssta pelargonier. Och när det är lite trista saker som bara måste göras, ja då slår jag på Sommar i P1 och bara plöjer mig igenom uppgiften.

När jag bodde i England var jag glad om jag fick två-tre veckors ledighet på sommaren och i en artikel i gårdagens DN Semestern firar 75 år – men den är inte självklar står att liknande förhållanden gäller i många andra länder. Den svenska semestern är något speciellt. Men hur laddade man batterierna förr, tänkte man ens på det sättet? Inte slappade man i flera veckor, utan man tog en stund här och där när möjlighet gavs, ens sysselsättning var en del av av livet året om. Liksom min är idag.

När semestern började för ungefär 75 år sedan var enligt artikeln idén att man skulle vila kroppen, nu är det själen. Och att vi på semestern vill fly vardagen. Men jag vill inte fly min!

 

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone

2 kommentarer till Jag vill inte ha bad och strand utan min sommarvardag i stan

  • Visst är det viktigt att ta sig tid till att tanka lite energi och en långledighet kan ju göra att man kan få just det. Men, tror också att det är som du säger, att det är lika viktigt att njuta av vardagen, av här och nu och av det man faktiskt redan har. Det är ju vardagen man lever i för det mesta ändå, så enormt viktigt att uppskatta de guldkorn man finner varje dag, inte bara 2-3 veckor per år på semestern!

    • Absolut Nina! I vardagen kan man också få in lugna stunder och träning som laddar batterierna plus att man faktiskt får energi av spännande sysselsättningar/uppgifter. Och ofta är det bara att gilla läget då man kanske inte har något val, och varför då längta efter att vara någon annanstans, när man faktiskt vid närmare eftertanke har det himla fint där man är?

Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.