Vilka underbara familjemedlemmar och vänner jag har som har ställt upp med att skjutsa och kånka saker från den gamla lägenheten till den nya, och bidragit på alla möjliga andra fina sätt. Min tacksamhet känner inga gränser, jag är så lycklig över hur alla hjälpte till. Det som slog mig under flyttens mest hektiska dagar var om man kan tolka flytten som en modern form av skördetiden, ett tillfälle då alla hjälps åt, vänner och familj, med ett gemensamt mål som kräver kroppslig styrka och samarbete?

Idag är skörden bara relevant för ett fåtal, men det var inte länge sedan flertalet Skördetiden (2)svenskar var delaktiga i det. Själv var jag med på mormor och morfars gård bara för trettio år sedan, gården som redan då egentligen var min morbrors. Visst, jag satt inte i traktorn eller tröskan, men väl hjälpte jag mormor att tillaga maten för mina hungriga morbröder och andra karlar som hjälpte till på åkrarna från tidig morgon till sen kväll. Och så satt mormor, mamma och jag på trappen och plitade ärtor, rensade vinbär och krusbär, och skalade äpplen som användes direkt till fläsket och pajen till middagen samt gjordes till saft, sylt eller frystes ner för vinterns konsumtion. För fruktträden och bärbuskarna var många och grönsakslandet var stort, så mycket mat blev det.

Skördetiden handlade alltså inte bara om säden på åkrarna. Utan kvinnornas hårda arbete skulle männen inte bara gått hungriga, även alla frukter och grönsaker skulle ha ruttnat och förmultnat och inte en försumbar del av maten för resten av året skulle ha gått förlorad. Skillnaden var att det vi producerade var ämnat för det privata hushållet, det männen gjorde såldes vidare på en marknad. Kvinnorna, den osynliga arbetskraften i hemmet, som utförde uppgifter som inte inkluderades i några ekonomiska modeller, som heller inte avlönades eller meriterades, precis som Katrine Kielos så analytiskt intressant och målande diskuterar i sin bok Det enda könet som jag just nu läser. Jag lär återkomma med fler reflektioner kring boken när jag är klar med den.

Jag har hjälpt mina vänner att flytta många gånger och jag dras alltid med i euforin av att de som flyttar kommer till något nytt, att vi gör något tillsammans, att vi arbetar fysiskt i ett lag. Det är ett tillfälle då alla hjälps åt, och när jag nu själv flyttade fick det mig att tänka på just skördetiden. För även fast slutmålen är väldigt annorlunda så bär processen, själva arbetet på flera likheter. Men med den stora skillnaden att det inte fanns några uppenbara könsskillnader i relation till vilka aktiviteter män och kvinnor utförde vid flytten. Har det alltid varit så vid flyttar, eller vid skördetiden för den delen?

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.