Jag drömmer inte om att vara någon annanstans. Här vill jag vara. Jag drömmer inte om att göra något annat. Det här vill jag göra. Jag har aldrig känt så här förut och jag är 41 år. Det har alltså tagit en inte obetydlig del av mitt vuxna liv att hitta rätt. Jag ser det som bevis på att man aldrig ska ge upp sin dröm och att man ska gå på sin magkänsla. Det har i alla fall uppenbarligen fungerat för mig. Och så förbenat tacksam är jag att möjligheterna har funnits, och att nära och kära har stöttat på vägen. Vilken ynnest det sedan är att utifrån detta perspektiv jämföra med de fascinerande, skickliga tidigmoderna kvinnorna jag forskar om. På fredag ska jag till Stadsarkivet igen och fortsätta att gräva fram tapetmakerskorna. Pirret i magen inför vad jag kanske kommer att hitta kittlar så jag fnittrar!

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.