Jag måste bara berätta, jag kan inte låta bli. Jag tog ledigt från skrivarbubblan – som vobblade oroväckande mycket ändå – för att vila upp mig ordentligt. Ni vet, den där konstanta förkylningen (som också orsakades av katten visade det sig), tröttheten, oförmågan att koncentrera sig, allt som konsekvens av att inte ha tagit någon semester, flyttat och så vidare. Så tack vare stödet från några underbara kollegor vid universitetet fick jag möjlighet att vara på Masesgården utanför Leksand i fyra dagar tidigare i veckan.

Personalen var fantastisk, jag hade ett underbart rum, åt mycket och nyttigt i sällskap av två underbara och kloka damer Monika och Gunnel (man sitter vid samma bord vid varje måltid). Jag promenerade längs Siljans strand, gick i skogen som inspirerade till mycket fotande för att senare skapa en saga tillsammans med min dotter (fann en magisk pinne också 20131103-070133.jpgförstås med en hemlig skrift på, härligt vad fantasin kan leva upp i skogar). Simmade, bastade, yogade och sov mer än vad jag gjort på länge. Mejlen var av, inget jobb, bara lugn och ro. Jag är fullständigt medveten om att det är få förunnat, så jag njöt alldeles lite extra för alla som inte får möjligheten till en sådan resa.

Det är något väldigt speciellt att vakna tidigt, dra på sig lite varma kläder, dricka ett glas potatisvatten (ja, det är faktiskt gott och härligt bra för magen – skiva borstad potatis på kvällen och lägg i vatten och förvara i kylskåpet över natten, värm upp till ljummet på morgonen och drick). Sedan gå ut på en promenad, helt utan något eller någon som pockar på ens uppmärksamhet. Väl ute på grusvägen mellan de hundraåriga fina röda husen, välja helt själv var man går och i vilken takt på upptäcktsfärd i ett för mig nytt och spännande landskap.

De blåa nyanserna som himlen och Siljan bjöd på var bland det vackraste jag har sett. Jag fann en brygga som jag återvände till några gånger, där jag 20131103-065122.jpgsatt i det låga men ändå värmande solskenet och skrev dagbok. För när man kommer iväg så där – från vardagens stress, rutiner, oförutsägbara missöden, kakafoni av känslor och göranden, och självfallet också mycket lycka och närhet till andra – då får den lilla filosofen fullt spelrum och tänker på liv och död, vad som är viktigt och har betydelse, det blir liksom ingen hejd på det. Jag skriver alltid annars också, men där blev konturerna och innehållet tydligare, både av distansen till det vanliga livet som man försöker få en rätsida på, och inspirerad av den vackra naturen, rofylldheten, den goda maten.

Nu några dagar efter hemkomsten bär jag fortfarande på lugnet och den goda hälsan. I morgon börjar vardagen på allvar igen. Tack vare all denna nya kraft kommer jag att ta itu med boken som det inte alls gått så bra med sedan början av sommaren med allt som kommit emellan. Men nu blir det potatisvatten varje morgon, en daglig promenad längs Fyrisåns strand, och bra mat från Masesgårdens fina kokbok (man behöver lite vägledning här i livet). För precis som där bygger jag nu upp min dag runt måltiderna och fyller tiden däremellan med aktiviteter. Det blir verkligen en bra vardagsrutin tror jag, med en massa koncentrerat skrivande (och en promenad!) mellan frukosttallriken, förmiddagssmoothien, den ordentliga lunchen, eftermiddagsfrukten med skorpa och sen in i mammarollen någon gång vid fem och middag på bordet. Måltidsrutin i skrivtider!

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.