I intervjun med Stina Wollter i P4 i söndags – Stina och Mia med pirret (tack återigen Stina Wollter och Mia SkottStina Wollter och Mia SkottStina och Johanna för en fantastisk upplevelse!) – Stina och Mia Skottberättade jag om den underbara känslan jag fick när jag för första gången arbetade med att finna en individ – Anna Maria Thelott – i Stina Wollter och Mia Skottarkiven. Men jag nämnde också om nitarna jag gick på, som att misstolka eller inte se det uppenbara. Ett annat problem med historiehantverket kan vara det jag just nu upplever i min forskning om tapetmakerskorna – att det är för många saker som måste göras samtidigt och det finns inget annat sätt att göra det på.

Igår var jag på Riksarkivet i Marieberg igen med målet att fortsätta att kartlägga statligt material i vilket jag möjligtvis kan finna dessa kvinnor. Och det känns som om jag befinner mig i en stor åker av källor med inte bara (ibland) svårlästa handstilar, utan också främmande begrepp och strukturer jag inte arbetat med tidigare. Jag får ingen översikt, kan inte sammanfatta eller gruppera kunskapen, är mitt i en härlig gegga av intryck och information. Jag formligen ligger och sprattlar i leran!

20140408-090345.jpgForskningsuppgiften innebär alltså inte bara att kolla om de gamla luntorna innehåller tapetmakerskorna, utan också om att förstå vad skrifternas innehåll betyder för min forskningsfråga: ”vilka möjligheter till utbildning och verksamhet hade kvinnor inom konstnärliga hantverk?” Jag behöver begripa de spelregler och strukturer som gällde, som dessa källor också är en manifestation av. Jag behöver en effektiv ”forskarspade” och det får jag bara genom att läsa tidigare forskning som behandlar bland annat beslutsprocesser och organisationsformer (visst låter det lite tråkigt, men när man får grepp om det så blir allt så mycket tydligare). Det är alltså inte bara att söka upp kvinnornas namn och läsa vad som står, jag måste förstå sammanhanget.

Och uppgiften måste göras även fast den känns stor och det är många trådar att dra i samtidigt. Arkivförteckningar ska dissekeras och diskuteras med arkivarier. Källor ska plöjas. Litteratur läsas. Allt på en gång! Men denna växelverkan ger nya dimensioner, metoden öppnar verkligen nya dörrar till och skapar större förståelse för det förflutna. Så jag arbetar enträget på för jag hoppas att resultatet likt ett frö kommer växa till sig i den leriga åkern så småningom.

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on Twitter0Email this to someone
Just nu…
...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.
Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.