Historikermöte på 1700-talets gator…

Fantastiska Rebecka Lennartsson intervjuas om sin nya bok Mamsell Bohman och nattlöperskorna i 1700-talet Stockholm i senaste avsnittet av Vetenskapsradion Historia. Rebecka berättar bland annat om en kopplerska som bodde i Tyska skolan år 1747. Bara några år tidigare hade en tapetmakerska och hennes make bott där, och deras dotter blev senare även hon tapetmakerska. Det är så vansinnigt spännande och roligt när jag möter mina nutida kollegor på gatorna och i hemmen hos de kvinnor vi porträtterar.

Sekelskiftets kvinnliga fotografer

Hela tjugofem kvinnor var verksamma som fotografer i Uppsala kring sekelskiftet 1900! Se vilka nedan. Några arbetade tillsammans i par och delade efternamn. Kanske systrar? Eller mor och dotter? Vad mycket mer jag skulle vilja veta om dem… Som tur är finns ett underbart urval av flera av dessa kvinnors fotografier – många fantastiska karaktärsporträtt av kvinnor – att beskåda i utställningen Kvinnliga fotografer i Uppsala 1860-1920 på skapad av Erik Lindblad och Rebecka Karlsson. När Erik i somras lät mig med iver och utrop botanisera i de små lådorna i vilka de vackra visitkorten ligger, gjorde jag detta lilla kollage över kvinnans traditionella livscykel, men med de uppstudsiga flickorna i studentmössor som vittnade om tider som väntade. Denna bild är i sin tur också en del av utställningen Kulturskapande kvinnor genom tiderna på Fyriskällan som jag, tillsammans med Cecilia Granberg, skapade till Kulturnatten.

Nattlöperskor

Fantastisk söndagsläsning! I sin nya vackra bok – och tack vare djupt arkivgrävande – tar Rebecka Lennartsson med sig läsaren till nattlöperskornas liv i 1700-talets Stockholm. Det har varit en ynnest att följa Rebeckas arbete med boken och att i spännande samtal jämföra förutsättningarna för våra samtida grupper av kvinnor med sina skilda sysselsättningar. Samtal vi kanske också kommer hålla i ett publikt forum någon gång framöver. Utgiven av Stockholm – forskning och förlag. Även på Instagramkontot 2019-10-20.

Minnets tapeter…

Johan Torstenssons bouppteckning 1746, i BOU Trögds häradsrätt F/1

I det stora huset i vilket mitt historiemedvetande föddes, där jag som sexåring sprang runt och mätte väggarnas tjocklek med Mormors måttband för att se vilka delar som var äldst (ju tjockare väggar desto äldre går teorin), då jag förstod att det funnits människor för länge sedan som levt i samma hus vilket skapade ett sådant pirr att det pirrar i mig än, i dess stora sal har jag nu upptäckt att det år 1746 hängde målade tapeter på väggarna med bibliska historier. Och i förmaket gröna tapeter med guldblommor. Och i en kammare blåa dito också de med guldblommor. Även guldlädertapeter fanns, liksom vaxdukstapeter. De hade ju alla försvunnit sedan länge när jag var barn. Men jag kan ändå inte låta bli att undra, om all den iver med vilken jag insöp det förflutnas vibrationer och undersökte varje vrå i det stora huset, resulterade i att väggarnas minnen av tapeterna överfördes till mig på något magiskt vis som gjorde att jag många år senare fann tapetmakerskorna och att det då kändes som om vi redan träffats. Eller var det kanske bara en slump och en inbillning? Samband eller ej, denna bouppteckning, som jag hittade digitalt sittandes hemma i min soffa, har satt fantasin i brand och – försöker jag intala mig själv – kanske betyder att jag som liten med måttband i hand ändå var något på spåren och inte var en fullständig tokunge. Även på Instagramkontot 2019-10-19.