Jag forskar, kommunicerar och levandegör kunskap om kvinnors liv och villkor historiska, samt deras påverkan på och verksamhet i existerande kulturhistoriska miljöer, för en stor och varierad publik och läsekrets i skrift, på scen, i bild och i media. Genom samma kanaler illustrerar jag också det detektivarbetet i arkiven, liksom lyfter vikten av kulturarvets demokratiska betydelse, i synnerhet ur ett kvinnoperspektiv. Jag ger även inspirationsföreläsningar i vetenskaps- och kreativ kunskapskommunikation.
Som medlem i Länsforskningsrådet verkar jag för ökad kunskapsförmedling och samverkan emellan olika kulturarvsaktörer i Uppsala län. Jag är också medlem i Författarförbundet.
KVINNOHISTORIA
I fjorton år har jag forskat – först som forskarstuderande på Historiska institutionen, Uppsala universitet och sedan 2019 som frilansare (för vissa projekt associerad till forskningsmiljöer på t.ex. Stockholms stadsmuseum och Uppsala slottshistoriska) – om kvinnor som var verksamma inom konst och kultur under 1700-talet i Sverige. Till exempel tapetmakerskor, konstnärinnor, operasångerskor, författarinnor, tidningsredaktörer, boktryckare och många fler. Där historieskrivningen förmedlar likformighet och begränsningar, har jag funnit stor variation och kreativitet, samt att kvinnors – och andra marginaliserade gruppers – villkor och möjligheter förändras över tid som i vågor. Det är alltså ingen rak och uppåtriktad utvecklingslinje som arkivens stoff förmedlar. Jag har också forskat om till exempel Uppsalas stadsplanering och utveckling från 1500-talet och framåt.
För min forskning har jag tilldelats flera stipendier, till exempel från Torsten Söderbergs Stiftelse, Författarnas Kopieringsfond, Stiftelsen Riksarkivarie Ingvar Anderssons Fond, Stiftelsen Olle Enqvist Byggmästare, Gerda Boëthius minnesfond, Stiftelsen S:t Erik och Södermalms Arbetareinstitut.
ARKIV OCH KULTURARV
Med stor entusiasm och drivkraft sprider jag min kunskap om att söka spår efter kvinnor i arkiven och tolka källorna genom artiklar, böcker, föreläsningar, workshops, Instagram (@mia_skott) och handledning. Jag är övertygad om att alla – oavsett ålder, bakgrund och förkunskaper – kan utforska vårt rika kulturarv och hitta spår som av föregångare och förebilder.
Jag har skrivit kapitlet ”Hitta kvinnorna” i Arkivism: En handbok, artiklar för t.ex. tidskriften Släkthistoria och ett stort antal föreläsningar på arkiv, gymnasieskolor, för släktforskarföreningar, med flera.
VETENSKAPSKOMMUNIKATION
Genom inspirationsföreläsningar, föredrag och workshops lär jag ut sätt att på ett kreativt och engagerande sätt förmedla vetenskap till en bred publik.
Bakgrunden är att jag i ett tidigare liv i London, Storbritannien utvecklade, utredde, deltog och ledde en rad olika projekt och organisationer med syfte att stärka samverkan och kommunikation mellan forskning, policy och civilsamhälle. Jag arbetade för olika nationella och internationella aktörer, inkl. organisationer, universitet, brittiska parlamentet (individuella parlamentariker och kansli), myndigheter/departement och förlag.
Som historiker har jag fortsatt att arbeta på samma tema. I olika projekt har jag verkat för att underlätta för forskare att samverka och samtidigt öka möjligheterna för allmänheten och samhällsaktörer att kunna dra nytta av forskningen och kulturarvet. Man kan säga att de är två sidor av samma mynt. Nu senast var jag utredare på Fyriskällan med det specifika uppdraget att utveckla modeller för aktörssamverkan inom kulturarvssektorn. Tidigare var jag ordförande och medgrundare till Arbetsgruppen för samverkan, liksom ordförande Arbetsgruppen för Lika villkor Historiska institutionen i Uppsala. Jag deltog också i UU Innovations Mentors4Research 2016.
I december 2019 fick jag till min stora överraskning och glädje UU Innovations pris för Attraktiva innovationsprojekt. Målet med priset är ”uppmärksamma lovande innovationsprojekt som startats av eller drivs i samarbete med forskare och studenter vid Uppsala universitet. Projekten kan ha samhällsnytta som primärt mål, ha kommersiellt fokus eller vara inriktade mot samverkan.” Priset tilldelades främst för att forskningen om tapetmakerskorna ska publiceras som en populärvetenskaplig bok, men jag tycker också att det är uppmuntrande varje gång vikten av att humaniora samverkar och kommunicerar med omvärlden uppmärksammas.
