Länsforskningsrådets årsmöte på Upplandsmuseet igår kväll fick jag en riktig energikick och ännu mer motivation till att gräva ner mig i tapetmakerskornas liv. Frågorna jag fick efter mitt föredrag Liv och arbete för kvinnliga konstnärliga hantverkare i Uppland på 1600- och 1700-talen – en exposé i historiehantverket (alldeles för lång titel jag vet, men det var ju så mycket jag ville få med) var fantastiskt inspirerande.

Inte bara bekräftade åhörarnas stora intresse för denna grupp kvinnor min övertygelse om att kvinnorna är av allmänt samhälleligt och individuellt intresse, de specifika frågorna de ställde var också helt i linje med hur jag själv formulerat frågorna till det empiriska materialet. Och dessutom gav deltagarna mig några nya idéer. Jag känner verkligen att jag är på rätt väg!

Jag hade inte lagt upp presentationen efter en kronologi eller ämnestematik, utan istället hur och vart jag funnit källorna. Länsforskningsrådet är nämligen en organisation med medlemmar från arkiv, kommuner, museer och andra forskningsrelaterade institutioner, samt personer som har intresse av att studera det förflutna. Genom att beskriva hur jag funnit fragment av Anna Maria Thelotts liv på Uppsala universitetsbibliotek, Landsarkivet, Uppsala universitets arkiv, Antikvarie-topografiska arkivet, Kungliga biblioteket och så vidare, fick publiken höra berättelsen om hennes liv och också hur jag identifierade fler liknande kvinnor.

Det är inte första gången jag har använt ett liknande upplägg eftersom det så väl illustrerar min forskningsmetod, Länsforskningsrådetvilka historiska skattkistor arkiven är och hur många sådana det faktiskt finns. Jag har funnit att det är extra givande att använda tekniken i föredrag för gymnasieungdomar eftersom historiehantverket då träder fram tydligt (vilket sällan förmedlas genom skolans historieböcker) och informationen om kvinnorna sätts i ett konkret sammanhang. Med denna bakgrund, förstår ni säkert min glädje när Länsforskningsrådets styrelse meddelade att de planerar göra en arkivguide för Uppsala län. Tänk vilket stöd för lärare, elever, studenter, forskare och den intresserade allmänheten!

Nu ska jag förbereda mig för ett handledarmöte efter lunch och spinna vidare på idéerna jag fick av åhörarna igår kväll. Det är otvivelaktigt så att man får inspiration och relevant feedback genom tredje uppgiften, att ”samverka” kan ge en riktig energikick!

Bild: Ordförande för Länsforskningsrådets styrelse Katarina Ek-Nilsson (Institutet för språk och folkminnen) och jag på Upplandsmuseet igår kväll. Fotograf Marie Ulväng.

Tidig lördagsmorgon och jag går ner till tvättstugan i källaren. När jag öppnar dörren till en ny korridor (det är många korridorer i mitt gamla ombyggda sekelskiftssjukhus) är farmor helt plötsligt där. I doften. Jag ser framför mig den tangodansande vackra flickan på den lilla parfymflaskan, den har jag inte tänkt på, på många år. Jag tyckte så mycket om farmors flaska med den skarpa farmorsdoften för jag tyckte så mycket om farmor. Hon köpte till och med en liten sådan i present efter någon resa de gjorde till Mallorca eller Kanarieöarna. Den kanske finns kvar i min brudkista i det stora förrådet där det finns många minnen. Eller kanske inhandlade hon den på Åhléns, det spelar ingen roll.

farmor inläggMen inte bara förnimmer jag farmors närvaro och ser den söta flaskan tydligt för mitt inre. Jag är i allrummet utanför farmors lilla sovrum, som var mer en sovalkov och kallades för detta också. Hennes lilla fantastiska krypin täckte nog inte mer än en femtiondel av hela Djursholmsvillan. Men det var så hon ville ha det sa hon, med sin bakgrund som mjölkhandlarens dotter i en liten småstad. Och för mig var det ett drömrum med vit spets, farmors smycken och små söta tavlor. Än idag tycker jag om små rum.

Doften i korridoren för en liten stund sedan som någon granne lämnat efter sig, framkallade förnimmelsen av solen som sken in i allrummet, det var lika fint krispigt vårvinterväder där för trettiofem år sedan som här idag. Framför mig hade jag en dag med minst två promenader med farfar runt Ekebysjön, jag skulle hjälpa farmor att sy en klänning åt mig med tyg inhandlat på Mörby Centrum dagen innan (fast jag tittade mest på och lärde av farmors slinka hantverksmässiga fingrar), senare skulle jag äta varm smörgås framför teven och klinka på farmors piano med ambition men utan skolning. Samma piano som nu står i rummet bredvid köket där jag nu sitter och tillhör min tillika ambitiösa men pianoskolade dotter. Det var en sådan där bekymmersfri barndsomsdag som hade utrymme för många viktiga tankar och gjorde att jag var öppen för nya intryck. Dessa dagar för länge sedan var inte så många, så de hade stor betydelse för lilla mig.

Minnet i doften väckte en lycklig dag i barndomen. En del av barndomen i en parfymflaska. Den bär jag med mig resten av denna lördag.

Bild: Farmor och farfar framför villan.

Idag fick jag besök här på Historiska institutionen av en grupp gymnasieelever från Katedralskolan i Uppsala och deras historielärare Ylva Bolin. Detta möte, en form av samverkan/förmedling, är ett helt nytt koncept för mig som Ylva gav inspiration till och som jag kallat för Frågor och svar om en historikers vardag. Bakgrunden är följande.

Som del av undervisningen hade Ylva katedral 2bett sina elever att läsa min blogg (vilket gjorde mig omåttligt glad eftersom ett av mina huvudsyften är att nå just ungdomar), samt lyssna på radiointervjun som Stina Wollter gjorde med mig förra våren i P4, Stina och Mia med pirret. Sen ringde Ylva mig förra veckan och undrade om de kunde få komma och hälsa på. Först avvärjde jag mig, egentligen har jag inte tid att ta på mig fler uppdrag denna vår. Men Ylva avväpnade mig helt, både med sin entusiasm och för att hon inte ville att jag skulle ge någon presentation eller förbereda mig på något sätt. Bara visa på och berätta om min vardag, om historiehantverket och vad jag forskar om. Och det är ju inte så svårt att prata om.

Så inträngda i Tornrummet diskuterade vi i en timme om allt ifrån hur jag lärt mig läsa handskrift till om det ger något att använda klassperspektiv för att förstå 1700-talet bättre, hur själva avhandlingsprocessen ser ut till varför jag forskar om 1600- och 1700-talen. Sedan fick eleverna ta sig en snabbtitt på mitt stökiga kontor och efter det visade jag runt dem lite på Engelska Parkens Campus. Otroligt roligt var det och jag hoppas att det gav eleverna något matnyttigt. Tack för finbesöket!

Bild tagen på elever, Ylva (tredje från vänster) och mig under vår rundvandring på Engelska Parken Campus.

År 2012 blev jag inbjuden av en redaktör för Humanistportalen att skriva en forskardagbok om En historikers vardagEn historikers vardag En historikers vardag kopiamin nya forskning om kvinnliga konstnärliga hantverkare och om hur livet kring arbetet med historia gestaltade sig. Jag blev överlycklig och döpte bloggen till En historikers vardag. När jag efter ett år startade en egen domän för att blogga mer regelbundet, slutade jag att använda titeln främst för att tydliggöra att det var två olika bloggar det handlade om.

Men nu har jag återtagit En historikers vardag (med redaktörens goda minne). Därför jag skriver om min vardag som historiker och då finns det ingen titel som beskriver bloggens fokus bättre. Hur jag konkret arbetar med historiehantverket. Hur jag pusslar ihop inte bara källor utan vardagens krav och göromål. Om tankarna och idéerna som dyker upp vilken dag på året som helst inspirerade av vanliga företeelser. Reflektioner kring de miljöer som jag ständigt rör mig i. Om det lilla och det stora. Och framförallt om kvinnorna jag forskar och skriver om dagligen. Helt enkelt min vardag.

Och så passade jag på att uppdatera hemsidan lite med hjälp av fantastiska Altitud Foto som förutom att fotografera från ovan, också hjälper mig och några andra med det webbtekniska.

Bilden var signaturen för forskardagboken på Humanistportalen. Tagen av Marie Engelke på Ellen Keys Strand sommaren 2012.

En av mellandagarna för två år sedan tog jag mig till fiket i Söderhallarna vid Medborgarplatsen. Jag var lite tidig och nervös. Kvinnan som hade gjort stort intryck på mig några veckor innan med sin entusiasm och berättarförmåga på julmötet för Historiska föreningen i Uppsala hade ännu inte dykt upp. Till min stora lycka och förvåning hade hon snabbt svarat jakande på min förfrågan att träffas för att prata om att skriva historia, främst om individer – hennes mor, min Anna Maria. Hon kom bara några minuter efter avtalad tid, hon pratade mycket och lyssnade uppmärksamt. Och gav mig en stor portion med goda råd, inspiration och kraft att ta itu med mitt krångliga skrivprojekt.

Denna morgon när jag sitter och dricker te vid köksbordet medan två maskiner tvätt mal på i tvättstugan, läser jag image-2intervjun med Yvonne Hirdman i Dagens Nyheter ”Kvinnors hjärnor har inte fått röra sig fritt och vilt” med ett stort leende på läpparna. Jag hör hennes intensiva röst och dova skratt mellan raderna. Precis som jag gjorde på fiket i Söderhallarna. Och jag slås av att det är hennes ärlighet, rättframhet som inspirerar mest. Att hon verkar vara sig själv, att hon inte passar in i en förutbestämd mall av en sort – professor, mor, författare, intellektuell eller kvinna (och många andra roller förstås). Istället har hon skapat eller oplanerat bara blivit helt sin egen och står för det. Det är föredömligt för oss alla, oavsett kön, bakgrund eller kall. Nu kan jag inte vänta tills jag får läsa hennes självbiografi och lära mig mer av denna inspiration…

Just nu…

...skriver jag bara här när något speciellt inträffar, då jag inte har möjlighet att blogga lika regelbundet som tidigare då jag håller på att skriva klart min avhandling om tapetmakerskorna i 1700-talets Stockholm. I den här bloggen varvas annars reflektioner kring mitt eget förflutna med uppdateringar om forskningen och förmedlingen jag gör om kvinnor och arbete på 1600- och 1700-talen. Min ambition är att locka fram historien i vargdagens små och stora händelser, utforska historiehantverkets värld för öppen ridå, och impulsivt diskutera mina perspektiv på historievetenskapens betydelse för individer och samhället i stort.

Om kommentarer

För att läsa och skriva kommentarer, klicka på inläggets rubrik så kommer du till dess egen sida där kommentarsfält finns längst ner.